Jakten på relevans skapar utmaningar

Media står inför stora utmaningar. Färre och färre konsumerar traditionella medier, fler och fler får sina nyheter från alternativa medier och alla slåss om att höras och synas i det nya klimatet. Värst pressad av alla mediala affärsmodeller är den traditionella dagstidningen. Den är för långsam för att innehålla nyheter, det mesta som vi idag läser i en dagstidning är redan publicerat på nätet. Samtidigt är den för snabb för att hinna med fördjupad analys, en journalist på en veckotidning kan ägna fler dagar åt en nyhet, där en dagstidningsjournalist oftast måste publicera dagen efter.

Samtidigt konsumerar allt fler sina nyheter vi nätet eller sociala medier. Olika mer eller mindre seriösa aktörer publicerar snabbt ”nyheter”, ofta med innehåll som traditionella medier inte skulle acceptera utan att först säkerställa att innehållet är korrekt. Den källkritiken bryr sig inte de nya aktörerna om, delvis därför att de saknar de resurser som traditionella medier har, men också för att de inte ställer de krav på källor som de traditionella medierna gör. Nyheterna får snabbt spridning via nätet och sociala medier och det finns en uppenbar risk att traditionella medier blir ifrånsprungna. Även om tidningarnas webbplatser är där vi först ser en nyhet så söker allt fler ytterligare information vi digitala kanaler.

Användningstiden i minuter för olika medier i befolkningen indelat i åldersgrupper en genomsnittlig dag 2014.

Anv-minuter-per-dag-och-medium-per-alder-2

 

De traditionella medierna har svarat genom att bredda sina affärsmodeller. Utöver att alla numera också publicerar nyheter på webben jobbar allt fler med seminarier, bokutgivning, försäljningssajter mm. Dessutom ser vi allt mindre och mindre tidningar. Eftersom lönsamheten hos de flesta dagstidningar är skral så minskar tidningarna antalet medarbetare, vilket gör att man minskar antalet sidor. Hur många kommer längre ihåg att det inte är mer än drygt tio år sedan som DN och SvD gick över från ”broad sheet”-format till tabloid? En formatändring som minskade omfånget i tidningarna med upp till 40 procent. Men även i det mindre formatet så har tidningarna minskat antalet sidor. Dessutom jobbar alla tidningar med billigare, mindre erfaren personal. Man tar in fler praktikanter och använder bemanningsföretag för att producera tidningen till lägre kostnad. Längst har en veckotidning gått som låter ett kommersiellt tidningsproduktionsföretag, som normalt sett gör kundtidningar, producera huvuddelen av tidningens innehåll.

Men även innehållsmässigt minskar skillnaderna mellan nya och traditionella medier. De traditionella medierna har blivit allt mer personfixerade. En chefredaktör för en av morgontidningarna berättade för mig att deras synsätt är att läsarna i allt större utsträckning vill personifiera företag, men att läsarna, enligt chefredaktören, bara klarar av att koppla ihop ett företag med en person, därför den totala fixeringen vid bolagens högsta chefer och det totala ointresset för andra relevanta personer. Jag tror att alla som jobbar på företagssidan kan vittna om hur omöjligt det kan vara att föra fram alternativa talespersoner till VD i ett bolag. Föreslår man en intervju med en affärsområdeschef som ansvarar för 80 procent av verksamheten och på ett mycket bättre sätt än VD kan svara på en fråga svalnar medias intresse snabbt. Inte bara kvällstidningarna utan också morgontidningarna ägnar sig allt mer åt granskningar och skandaler, dock har inte morgontidningarna kvällstidningarnas resurser för att få ihop dessa artiklar. Efter att själv ha varit föremål för både kvällstidningarnas och morgontidningarnas granskning kan jag konstatera att när innehållet blir väldigt känsligt och publiceringen kan skada inte bara företagen utan också personer så har jag hellre kvällstidningar (och för den delen radio och tv som också fortfarande har mer resurser än morgontidningarna) som granskare än morgontidningarna. Kvällstidningarna är mer erfarna när det gäller att granska uppgifter som riskerar vara ärekränkande eller att ha annan stor påverkan på person och organisation och har enligt min erfarenhet en högre ribba än morgontidningarna som allmänt ses som mer ”seriösa”.

Användningstid totalt för internet, tv, radio och dagstidningar i hela befolkningen 9-79 år en genomsnittlig dag 2007–2014 (minuter).anvndningtotalt

Men även tidningarnas nya intäktskällor i form av seminarier och böcker skapar medialt innehåll. En journalist som skriver en bok vill gärna använda tidningen för att aktualisera ämnet för boken och marknadsföra dess innehåll. Driver journalisten dessutom en egen tes i boken vill de gärna använda redaktionellt utrymme för att förstärka tesen och redaktionsledningen verkar okritiskt acceptera att det sker.

Allt för lite diskuteras och kritiskt granskas dessa nya fenomen. Media, som vinnlägger sig om att vara den ”vanliga människans” försvarare och kritiskt granskare av ”makten”, granskar i väldigt liten utsträckning sig själv och sina egna tillkortakommanden. Var är debatten om medias utmaningar? När skrevs sist en artikel i en etablerad dagstidning som kritiska granskade en annan tidnings agerande? När Dagens Samhälle kritiskt granskar DNs reportage om Caremas äldreboende möter de etablerade medierna den med massiv tystnad, förutom DN som ryggradsmässigt avfärdar all kritik som irrelevant och felaktig. Hade ett ”vanligt” företag gjort sig skyldig till motsvarande flagranta brister i sin verksamhet hade drevet gått tungt, men en medieaktör kan göra det samma helt utan risk för sitt rykte och renommé.

Jag uppmanar alla mediehus att delta i en aktiv och öppen diskussion om medias nuvarande och framtida utmaningar. Att dessa frågor diskuteras på publicistklubben och hos journalistförbundet räcker inte. Det är hög tid att lyfta utmaningarna i en bredare kontext. Jag kommer ta initiativet till en serie samtal om detta och hoppas få en bred uppslutning från alla aktörer för att diskutera denna centrala fråga för en fungerande demokrati.

Thomas Backteman, Executive Director, Partner

Artikeln publicerades ursprungligen i Resumé nummer 41, v 41-42 2015

Thomas Backteman