AI & framtidens dystopiska (?) arbetsmarknad

Gårdagens bästa seminarium på SXSW handlade om framtidens arbetsmarknad: vad händer när den artificiella intelligensen blir smart nog att ersätta stora delar av arbetskraften? Hur påverkas samhället om vi får samma typ av utveckling med AI som vi har i orter med nedlagda industrier, fast på global skala?

Vad är egentligen AI eller machine learning? Det är ett system eller en maskin som

1, lär sig från oss

2, interagerar med oss (den utvecklar ett språk, vad som enligt många skiljer oss från djuren), och

3, kan lära sig själv

AI kan alltså antingen vara ett system som ersätter sömmerskorna i Bangladesh eller hela läkar- och juristkåren. På sikt troligtvis båda, enligt experterna i panelen. Inte för att någon vill ha en sådan utveckling, men för att de ekonomiska incitamenten att utveckla sådana tjänster är så starka. Vad händer då med de stora massorna som blir utan jobb? Och vems ansvar är det?

Oavsett hur utvecklingen kring AI kommer att se ut kommer den att påverka arbetsmarknaden. Om våra lönearbeten blir obsoleta, för vilken ekonomisk kompensation kan folk tänka sig att ge upp sina jobb? Här visar det sig, både i publiken på seminariet och i större undersökningar, att lite fler än hälften av deltagarna kan tänka sig att sluta arbeta mot bibehållen nuvarande lön. Resten uppger att det är för värdefullt att ha ett syfte och ett sammanhang för att vilja lämna sina yrken.

Detta skapar stora filosofiska debatter som vi borde ha: vad ska mänskligheten göra? Hur ska vi strukturera våra liv till att inte handla om självförverkligande genom lönearbete? Finns det jobb som det är önskvärt att eliminera, så som sömmerskorna som nämndes tidigare? Och hur skall vi då ha råd att betala dessa personer en basinkomst i stället?

Vem ska föra diskussionen framåt? 

De här frågorna, eller snarare bristen på dem i den politiska debatten, är ett tydligt orosmoment hos både publiken och panelen och återkommer på flera seminarier under vår första dag. Hur farligt är glappet mellan politikerna i USA, med sin höga medelålder och bristande tekniska kunskap, och Silicon Valley-företagens snabbhet och bristande kommunikation om vad de gör? Är det dags att återuppta ”don’t be evil”-diskussionen gällande techvärlden? Hur ska vi kunna beskatta robottillverkade varor och tjänster globalt när techbolagen knappt betalar skatt idag? Det finns inga globala skattesystem eller någon infrastruktur på plats för nätbaserade produkter idag, och utvecklingen går så mycket snabbare nu än under industrialiseringen eller till och med under digitaliseringen. Utvecklingen av AI ställer helt nya krav på demokratin, suveräniteten och lagstiftningen, utan att den debatten förs på samhällsnivå i någon större utsträckning.

Ett annat perspektiv är att vi ännu inte löst orättvisorna och fattigdomen i världen. Borde vi inte i så fall skapa nya typer av företag, som har det inbyggt i sitt DNA att ha ett högre syfte än att bara tjäna pengar? Om folk främst skall arbeta för att känna ett syfte, borde detta vara en del av affärsidén med företagen.

Det är i den senaste nämnda diskussionen där hållbarhetsspåret blir brännande och viktigt här i Austin. Här talar tech-filosoferna om hur vi kan skapa en algoritm som är inställd på att göra gott och implementera de tankarna över hela bolaget. Det är framtiden enligt panelerna vi besökt. Ingen av AI-experterna säger sig ha en lösning på frågorna ovan, men samtliga är överens om att företagsledarna i Silicon Valley måste vara med i diskussionen, och ta ansvar för den utveckling de driver. Det här är helt klart en debatt där vi ännu inte hört sista ordet, och som behöver föras på offentlig nivå i Sverige.

FullSizeRender

 

Sandra Runsten