Sedan Tidö-avtalet presenterades har fokus legat på det politiska spelet snarare än på innehållet. Bortanför tidningsrubrikerna rymmer avtalet stora reformförslag – inte minst på hälso- och sjukvårdsområdet.
Sedan Tidö-avtalet presenterades har fokus legat på det politiska spelet snarare än på innehållet. Bortanför tidningsrubrikerna rymmer avtalet stora reformförslag – inte minst på hälso- och sjukvårdsområdet.
Tidö-avtalet är överenskommelsen som lägger grunden för samarbetet mellan regeringspartierna M, KD och L å ena sidan och SD å den andra. I avtalet stadgas hur partierna ska samarbeta, men också vilka konkreta reformer som ska utredas och genomföras under mandatperioden.
Den politiska debatten som förts efter det att avtalet presenterades har till stor del fokuserat på det politiska spelet, och vilka kan beskrivas som politiska vinnare eller förlorare. En annan aspekt som diskuterats är tonen i avtalet där det riktats kritik mot vad som uppfattats som en mer auktoritär än frihetlig tonalitet. Eller som Lena Andersson mer rakt på sak uttryckte det i en ledarkrönika i Svenska Dagbladet:
”Tidöavtalet är i vissa delar så rödglödgat konfrontatoriskt att hela den öppna samhällsandan i vårt land sluter sig i vånda och obehag.”
När formen får uppmärksamheten kommer innehållet i skymundan. Fokus på det politiska spelet skymmer kort sagt att Tidö-avtalet rymmer ett stort antal reformförslag, inte minst på hälso- och sjukvårdsområdet och för Life science-branschen. Här finns över tjugo potentiella reformer och förändringar som skulle kunna innebära stora förändringar jämfört med idag.
Några exempel:
- Utredning om statligt huvudmannaskap för hälso- och sjukvården. Eventuellt kan utredningsdirektiv komma före sommaren? En stor fråga, och kanske den tydligaste profilfrågan för Kristdemokraterna under tiden i opposition.
- Genomför en enhetlig och gemensam digital infrastruktur för den svenska sjukvården som ersätter och kompletterar de 21 regionernas befintliga infrastruktur. Detta spänner över ett stort område, och det hör inte till vanligheterna att staten siktar på att ta ett stort och operativt ansvar på ett område som idag är ett kommunalt och regionalt ansvar.
- Skapa en nationell plan och styrning av kompetensförsörjningen, här är ett uppdrag givet till Socialstyrelsen. Även här är det delvis ett nytt och utökat ansvar för den statliga nivån medan den största delen av personalen inom vård och omsorg finns i regioner och kommuner. Med en åldrande befolkning och ett behov av att en tredjedel av alla de som kommer ut på arbetsmarknaden till 2030 ska välja att arbeta inom äldreomsorgen saknas inte behov av en plan…
Källa: SKR
- Särskilda satsningar på cancer- och barncancervården inklusive eftervård och rehabilitering. Cancervården fortsätter att vara i fokus och Moderaterna har under tiden i opposition till exempel lagt förslag om en nationell strategi på barncancerområdet.
Förutom ett stort antal reformförslag och utredningar innehåller Tidö-avtalet det ovanliga att konkreta sjukdomsområden pekas ut. I avtalet finns till exempel skrivningar om ökade satsningar på forskning om kvinnors sjukdomar och hälsa och satsningar på vård för migrän, endometrios och klimakteriebesvär.
För att sammanfatta så kan Tidö-avtalet kritiseras för tonen och för att det saknar en grundläggande frihetlig framtidsoptimism. Samtidigt rymmer avtalet ett stort antal reformförslag som verkligen förtjänar sin plats i samhällsdiskussionen då de har potential att konkret påverka människors vardag och villkoren för företag både i och utanför Life science-branschen.